Kattstugan i Höör

 Det är så tröttsamt med folk som inte tar ansvar för sina djur. När man inte vill ha sin katt, är det tydligen bara att köra och dumpa den vid en gård i skogen. I detta fallet vår gård.                  Bertil Bokstedt.  Vad är det för märklig kultur som gäller när det handlar om katter? Ja, även när det gäller andra djur, men mest katter, faktiskt.  Det är så föråldrat att dumpa katter varhelst det passar sig när man tröttnat på dem. Eller att det fortfarande dränks kattungar. Folk tycker att de är så moderna, utvecklade i det tekniska samhället, men när man tröttnat på sitt djur, poppar tydligen reptilhjärnan upp, och man återgår till ett väldigt primitivt tänkande.  Igår när vi skulle köra hemifrån, satt det en främmande katt på vägen utanför tomten. Det var rena tillfälligheten att vi fick syn på honom. Tilläggas bör, att det har varit en, eller två, märkliga bilar, som körde förbi gården, stannade 30 meter från logen...

 Kjell-Arnes husse dog, och husses bror frågade om vi kunde ta emot honom. Eftersom vi hade en plats ledig, var svaret självklart ja.      Kjell-Arne, lite osäker på sin nya tillvaro.  Ingen visste så mycket om Kjell-Arne, men efterforskningar visade att han är född 2015, och alltså en äldre herre. Han är väl bibehållen, välväxt, vacker, och verkar vara fullt frisk. Och redan kastrerad och chippad.  Idag har han varit hos Skånes Mitt och blivit vaccinerad. Han låg och rullade sig på undersökningsbordet, och ville bara bli kelad med. När han fick sprutan, rörde han inte en min.            Kjell-Arne är en underbar katt, så snäll och lugn, och han vill bara att man ska älska honom. Nu har han bara varit hos oss i några dagar, men han har redan charmat oss alla. För den som vill ha en riktig myskatt, och inte bryr sig om att han är tio år, är Kjell-Arne den perfekta katten. Vi vet ännu inte om han vill kunna gå ut, då han gjort de...

 Idag har vår fina Estrid fått somna in. Hennes ena lunga hade gett upp, av en anledning som ingen kan räkna ut. Det fanns inget vi kunde göra för henne.  Estrid kom in tillsammans med sina två systrar, Ella och Effie, och deras ungar. Nu minns jag inte om det var 9 eller 10 ungar de tre systrarna delade vårdnaden om, men de var så söta med sina små. Och duktiga, trots att de själva var väldigt unga.  Estrid ville inte bli tam, så hon fick bli stallkatt här hemma, tillsammans med en något äldre hona som hette Galia. De båda blev som ler och långhalm, och deras favorittillhåll var hönsgården, inne bland hönsen.          Galia och Estrid inspekterar stugbygget. Vi hade väldigt mycket råttor på gården vid den tidpunkten, och gift var inte ett alternativ. Men till vår stora förvåning, reducerade dessa fantastiska honkatter råttbeståndet nästan ner till noll. Och höll det där.  Estrid brukade klättra upp i ett av träden i hönsgården, som skatorna ...

 Stackars lilla Ebba-Stina löper. Ja, hon är förvisso 6 månader, men hon väger bara ca 1300 gram. Detta för att hon och hennes syskon inte fått tillräckligt med mat under sin uppväxt. När hon, och Hanna-Märta kom in, hade de löss, öronskabb, och mask. Vi betar av deras problem efterhand, men det verkar ta tid för dem att börja växa på allvar. Figaro, som är jämngammal, är mer än dubbelt så stor.                Ebba-Stina.           Löpande Ebba-Stina.  Nu skiner solen, och dagarna blir längre. Och Ebba-Stina löper. Det lilla livet förstår inte vad som händer med henne, varför hon är så överdrivet tillgiven, och blir alldeles till sig när man klappar henne. Veterinärerna vill helst inte kastrera förrän katterna väger 2 kilo, men det känns som om det kommer att ta en evighet innan Ebba-Stina och Hanna-Märta når den vikten.        Hanna-Märta.  Ebba-Stina tillhör den lyckosamma skara katter ...

 Älskade Simon finns inte mer. Idag fick han somna in, efter en kort tids sjukdom, och saknaden är stor. Stugan känns tom utan honom, han fyllde verkligen ut sin, och vår tillvaro.  Simon lärde oss hur mycket glädje en katt kan ha i sitt liv, trots att den är blind. Han var som vilken katt som helst, många trodde oss knappt när vi talade om att han inte såg något. Han lekte med bollar precis som vilken katt som helst, troligen hade han väl utvecklad hörsel som kompensation.  Vi kommer att sakna honom, men samtidigt är vi tacksamma att ha fått ha honom i vårt liv, och fått förmånen att känna denna stora personlighet.  Vila i frid Simon! Vi ses när tiden är inne. 

 Herman kom in för ca 4 veckor sedan. Han har blivit matad i ett stugområde, och verkar ha haft ett bra liv. Han var ganska rund och välmående, med fin päls. Dock har han inte haft någon ägare, utan det är tre kattvänliga hushåll som gemensamt tagit hand om honom.  Nu är han kastrerad, vaccinerad, och chippad.  Herman har visat sig vara tam, och mycket tillgiven. De andra katterna är han vänlig mot, och de med honom.           Herman första dagen.           Herman nu.  Nu söker Herman ett hem, där han får mycket uppmärksamhet. Han är väldigt försynt av sig, men går att lyfta och bära omkring på. Han är dock inte särskilt förtjust i dammsugaren. (Vem är det?) I ett nytt hem, behöver han troligen lite tid på sig för att visa hela sin personlighet.  Herman väger ca 5 kg, trots att han inte är särskilt tjock. Han är en av dem som faktiskt har kraftig benstomme.  Läs denna sida om du är intresserad av a...

 Att få in pengar till katternas mat, sand, el, vård, mm, är ett ständigt pågående projekt. Det kostar mycket, särskilt nu när allting har höjts i pris.   Maten är löjligt dyr, och även om vi har det väl förspänt med att faktiskt få väldigt mycket bra mat till katterna, så är det en del vi måste köpa till dem.  Veterinärvård är en stor utgift. En del av de katter vi har ansvaret för, har diverse åkommor, som då och då kräver vård. Och ingen har väl missat hur dyrt det är med tandvård, vilket är ett ganska stort problem hos katter.  Elen har blivit snuskigt dyr, särskilt när det är kallt ute. Stugan, som en del av katterna bor i,  värms upp med el, golvvärme, och det är dyrt. Vi har planer på att istället sätta in en luftvärmepump, då den är effektivare, och inte drar lika mycket ström.  För att få in pengar till katterna, gör vi ibland insamlingar, men vi står även på loppisar, ordnar julmarknad, har arrangemang vid stugan, samt säljer våra alster på v...

 Jag är löjligt fascinerad av garn. Det är en av mina största laster i livet. Garn kan förhandlas till så mycket. Man kan virka, sticka, väva, och säkert mer av garn.  Myntaleksaker exempelvis. Jag vet faktiskt inte hur många jag har virkat de senaste 15 åren. Men tusentals lär det vara. Vi säljer dem på loppisar, julmarknader, på våra jobb (de som har jobb,  på Facebook, ja varhelst vi kan.  Det går åt en del stoppning, och kattmynta till leksakerna. Och garn.... Jag gillar färger. Halva nöjet med att virka, är att kombinera färgerna. Det finns oändligt många att välja på.  Men jag virkar även grytlappar, sjalar, stickar handledsvärmare, och halsdukar.  Dessa t ex. De består av två ihopvirkade sidor, och är därmed extra tjocka. Även här finns det rika tillfällen att leka med färger.  Specialdesignade myntaleksaker till jul. De sålde slut fort.       Det är fler som gillar garn!  Behövs det några ord?  Kan man få för mycke...

    Simon kom in som liten kattunge i slutet på augusti 2021. Han var då snuvig, och skygg. Behandling sattes in på både honom och hans bror, Dennis, men det tog tid att få dem friska. Jag ska inte lägga så mycket vikt vid att berätta hans historia, den går att läsa i stora drag på vår hemsida,  Kattstugan i Höör Simon är en mycket speciell katt. När han var ungkatt fick han fip, och det började i hans ögon, vilket är ganska ovanligt. Vi fick punktera hans ena öga, då det blivit en böld i det, och det gick inte att rädda. Det andra ögat blev också angripet, men inte lika illa, och det ögat har han kvar.  Vi började hans fipbehandling så fort vi förstod vad det var han drabbats av, men han svarade dåligt på den den första tiden. Han ville inte äta heller, och var omöjlig att tvångsmata. Vi försökte verkligen. Simon blev bara allt sämre, så vi bestämde oss för att avliva honom. Men vi väntade några timmar, då han inte verkade ha ont, och lida av sitt tillstånd.  N...