Till minne av Estrid

 Idag har vår fina Estrid fått somna in. Hennes ena lunga hade gett upp, av en anledning som ingen kan räkna ut. Det fanns inget vi kunde göra för henne. 

Estrid kom in tillsammans med sina två systrar, Ella och Effie, och deras ungar. Nu minns jag inte om det var 9 eller 10 ungar de tre systrarna delade vårdnaden om, men de var så söta med sina små. Och duktiga, trots att de själva var väldigt unga. 

Estrid ville inte bli tam, så hon fick bli stallkatt här hemma, tillsammans med en något äldre hona som hette Galia. De båda blev som ler och långhalm, och deras favorittillhåll var hönsgården, inne bland hönsen. 

        Galia och Estrid inspekterar stugbygget.


Vi hade väldigt mycket råttor på gården vid den tidpunkten, och gift var inte ett alternativ. Men till vår stora förvåning, reducerade dessa fantastiska honkatter råttbeståndet nästan ner till noll. Och höll det där. 

Estrid brukade klättra upp i ett av träden i hönsgården, som skatorna byggt ett bo i. När skatornas ungar flugit ut, kunde vi ibland se en trefärgad katt titta ut ur boet. 

Tyvärr blev Galia biten i halsen av en råtta, och avled så småningom i komplikationer efter att bettet var ihopläkt. Hon var inne ganska länge, men när hon flyttade ut, blev hon dålig igen, och avled. 

Estrid var då ensam i hönsgården, men blev plötsligt tam. När vi frågade henne om hon ville flytta in i huset över vintern, tackade hon ja till detta erbjudande, och ville sedan aldrig flytta ut igen. 

Estrid var mycket speciell. Kelen, men med mycket integritet. Hon var alltid snäll mot både katter och hundar, aldrig något bråk. Hon har aldrig varit sjuk i sitt 8-åriga liv, alltid frisk och pigg. Men plötsligt började hon andas på ett onormalt sätt, och var inte lika pigg som vanligt. Och vid röntgen visade det sig att höger lunga gett upp. Varför får vi aldrig veta. 



Vila i frid du fina Estrid. Nu får du och Galia jaga råttor på de evigt gröna ängarna! 

Jag vill tacka djurkliniken Skånes Mitt för all hjälp idag. Det känns alltid så bra att komma till er med djuren. Allt gick så lugnt till, och ni hade sådan sympati med Estrid. Tack till er alla!  ❤


            Helen, Kattstugan i Höör


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Simon - ett fantastiskt kattliv

Bild
    Simon kom in som liten kattunge i slutet på augusti 2021. Han var då snuvig, och skygg. Behandling sattes in på både honom och hans bror, Dennis, men det tog tid att få dem friska. Jag ska inte lägga så mycket vikt vid att berätta hans historia, den går att läsa i stora drag på vår hemsida,  Kattstugan i Höör Simon är en mycket speciell katt. När han var ungkatt fick han fip, och det började i hans ögon, vilket är ganska ovanligt. Vi fick punktera hans ena öga, då det blivit en böld i det, och det gick inte att rädda. Det andra ögat blev också angripet, men inte lika illa, och det ögat har han kvar.  Vi började hans fipbehandling så fort vi förstod vad det var han drabbats av, men han svarade dåligt på den den första tiden. Han ville inte äta heller, och var omöjlig att tvångsmata. Vi försökte verkligen. Simon blev bara allt sämre, så vi bestämde oss för att avliva honom. Men vi väntade några timmar, då han inte verkade ha ont, och lida av sitt tillstånd.  N...
Läs mer

Älskade Simon

Bild
 Älskade Simon finns inte mer. Idag fick han somna in, efter en kort tids sjukdom, och saknaden är stor. Stugan känns tom utan honom, han fyllde verkligen ut sin, och vår tillvaro.  Simon lärde oss hur mycket glädje en katt kan ha i sitt liv, trots att den är blind. Han var som vilken katt som helst, många trodde oss knappt när vi talade om att han inte såg något. Han lekte med bollar precis som vilken katt som helst, troligen hade han väl utvecklad hörsel som kompensation.  Vi kommer att sakna honom, men samtidigt är vi tacksamma att ha fått ha honom i vårt liv, och fått förmånen att känna denna stora personlighet.  Vila i frid Simon! Vi ses när tiden är inne. 
Läs mer

Ebba-Stina

Bild
 Stackars lilla Ebba-Stina löper. Ja, hon är förvisso 6 månader, men hon väger bara ca 1300 gram. Detta för att hon och hennes syskon inte fått tillräckligt med mat under sin uppväxt. När hon, och Hanna-Märta kom in, hade de löss, öronskabb, och mask. Vi betar av deras problem efterhand, men det verkar ta tid för dem att börja växa på allvar. Figaro, som är jämngammal, är mer än dubbelt så stor.                Ebba-Stina.           Löpande Ebba-Stina.  Nu skiner solen, och dagarna blir längre. Och Ebba-Stina löper. Det lilla livet förstår inte vad som händer med henne, varför hon är så överdrivet tillgiven, och blir alldeles till sig när man klappar henne. Veterinärerna vill helst inte kastrera förrän katterna väger 2 kilo, men det känns som om det kommer att ta en evighet innan Ebba-Stina och Hanna-Märta når den vikten.        Hanna-Märta.  Ebba-Stina tillhör den lyckosamma skara katter ...
Läs mer